|
Historik
Mörby Gård nämns första gången år
1326 vid namn Myriby, då det testamenteras av Mats Kettilmundsson
till testaments-exekutor Karl Näskonungsson. Mats Kettilmundsson
var högsta styrelseman i Finland och hade troligtvis haft
gården till att behärska pälshandeln ifrån
de inre delarna av landet, då det skeppades vidare. Myriby
och Skavistad (Åminne Gård) är kommunens äldsta
byar.
1574 bestod Mörby bol av gårdarna; Mörby, Elimo,
Hindraböle, Sunnvik, Svidiaby och Grabbskog. Vattnet mellan
Baggöarna och Baggesund i Pojovikens östra del benämns
1640 som Myrbyfjärden och vittnar om gårdens inflytande
i socknen.
År 1634 upprättas godset av lagläsaren Jonas
Botvidi och förlänas till fjärran stormän
som Forbus och Flemming. Till sist förlänas det år
1675 till överste Wentzel Pilar von Pilchau, som var en
tysk krigare i svensk tjänst och som utmärkte sig
i kriget vid Riga 1656. Hans änka var bosatt på gården
då den under reduktionen 1682 blev omvandlad från
säteri till rusthåll. Hon hade tyvärr inte möjlighet
att behålla Mörby sedan hela mangården avbrändes
1695, utan sålde den 1701 till Ekenäsborgaren och
uppbördsmannen Mats Ingman. Han bosatte sig på gården
1703 och var skutredare och rusthållare.
Pojo var under 1600-talet kvarnrikt och dess handel med Stockholm
och Reval tyder på en rik mjölexport, till och med
så att man importerade säd från andra socknar
för att mala och sedan sälja vidare. Nämnas bör
att det var förbjudet att göra så, och det förnekades
av sockennämnden men framgår av skuthandelssiffrorna.
Gården klarade sig väl under stora ofreden men brändes
ner under lilla ofreden. Henrik Ingman som övertog gården
1740 byggde först upp en sätesstuga och sedan 1758
en sätesbyggnad. Sätesstugan är gårdens
lilla karaktärshus idag och ett av socknens äldsta
hus, byggt omkring 1745.
 År
1768 tog Henrik Ingman junior över gården, där
han bl.a. hade en brigg för sjöfart. Vid svenska tidens
slut 1809 ägde Carl och Gabriel Ingman hälften var
av Mörby och 1819 sålde Gabriel sin del av gården
till sin systerson Lars Gustav Sonck, som 1830 köpte resten
av gården av Carls änka.
Häradskontorist Carl Ulrik Sonck övertog gården
1854 och köper 1861 till skattehemmanet Sunnanvik.
Därefter blev Lars Emil Sonck ägare till gården
och han sålde Mörbydelen till sin systers familj
1926. Sonen agronom Viking Westman tog sedan över den 1932,
då även den fina gamla stenladugården från
senare delen av 1800-talet grundrenoverades. Den andra delen
Larsbärg testamenteras till familjen Sonck.
På Mörby bedrevs mjölkproduktion fram till 1968
varefter man hade får fram till 1974. Ayrshiremjölkkobesättningen
var mycket god och fick många diplom för god produktion.
Efter år 1974 begränsades produktionen under några
år till spannmål.
 År
1976 tog den nuvarande ägaren Barbara Westman, som då
studerade till agronom, över gården. År 1978
gifte hon sig med agronom Thomas Alm varefter de flyttade till
gården. År 1979 köptes de första nötköttdjuren
och 1985 växte köttproduktionen om spannmålsodlingen
i betydelse.
Då vi 1988 insåg att Finland skulle komma att gå
med i EU började gården med ekologisk odling av bönor
och släpärter och belönades med Västra Nylands
vattenförenings miljöpris för goda miljöinitiativ.
Det ekologiska självplocket visade sig relativt framgångsrikt
och resulterade år 1991 i en gårdsbutik för
direktförsäljning. Under den ekonomiska depressionen
i medlet av 1990-talet är mjöl den stora produkten.
År 1995 då Finland blir medlem i EU och produktpriserna
sänks drastiskt gick vi in för att odla hela gården
ekologiskt. Samtidigt började vi arrendera åkrar
av Tage Sundström (6 ha) och från Larsbärg (12
ha). År 1997 söks investeringsbidrag för att
grundrenovera ladugården så att även köttproduktionen
kan bli ekologisk och då byggs uterastgårdar till
ladugården och stallet. |
|
